Galleri 54

Tog mig i snöstorm genom halva stan halkandes till Galleri 54 tisdag den 2/2. Väl innanför dörren kunde jag värma mig med ett glas vin innan visningen satte igång, vilket satt bra. Conny Carlsson som gjort videoverken som ska presenteras berättar inledningsvis lite om sig själv och bakgrunden till det första verket som ska visas. Under sin utbildning och i det fortsatta konstnärliga arbetet efteråt har Conny kommit att inleda många samarbeten vilket ofta slutar i porträtt där han gillar att blanda dokumentär och fiktion. Han har också kommit att använda sig av det han vill kalla en populärkulturell bildbank. Vid såna här tillfällen då jag lyssnar till och tar del av konstnärers eller forskares presentationer funderar jag alltid på vad jag själv kan plocka och hämta för inspiration till min egen verksamhet. Jag gillar både Connys idéer om samarbete, porträtterade och det populärkulturella och får genast en del uppslag i huvudet.

Verket som först visas heter I am Other (Candy & Me) (samarbete med Andy Candy från 2008). Idén är att göra en pastisch på en bild av Candy Darling som var med i Warrols Factory.
Candy Darling var en transsexuell person, vilket också Andy Candy är. Videon är ganska vacker estetiskt, men blir samtidigt lite ointressant. Det kan upplevas som ganska ensidigt och tröttsamt med HBTQ rörelsens stora intresse för den "ultimata kvinnan". Candy Darling hade som dröm att bli en känd Hollywoodstjärna liknande Marilyn Monroe. Andy Candy verkar ha samma dröm. Var finns drömmen om den "riktiga" kvinnan med sina fel och brister och "ofullständiga" kropp och utseende? Om det legat en trött, utarbetad medelålders "kvinna" i sängen hade det genast blivit mer intressant eller om personen hade varit handikappad eller det hade funnits nåt som stört och ifrågasatt bilden av inte bara vad som är kön, men också hur kön konstrueras idag. Varför detta stora intresse från transsexuella för ett kvinnoideal som på alla sätt kan ifrågasättas? "Äga rätten till sig själv" var en mening som dök upp i den efterföljande diskussionen och rädslor för att bli ifrågasatt på olika håll i samhället. Det är ju faktiskt något som alla kan råka ut för, antingen man är transsexuell eller bara en tråkig Svensson kvinna. Jag vet inte om den som sliter på ett otacksamt jobb tycker att de äger rätten till sig själv. Hörde en amerikansk författare här om dagen (Skavlan) som sa att det jobb hon haft som städerska för rika människor undergrävde hela hennes identitet - hon ägde nog inte rätten till sig själv i det läget.

Det var en hel del kommentarer om Candy filmen. Filmen som följde var i samma linje och ville också diskutera könsroller och utanförskap. Jag gillade greppet att använda filmrepliker i ett nytt sammanhang - vilket Conny också till viss del gjort i den första filmen där han i manuset använt Andy Candys sjukjournal och blandat den med Candy Darlings dagboksanteckningar. Dom här idéerna gillade jag och tar till mig och kanske plockar fram vid ett senare tillfälle i ett annat sammanhang...