länktips om en jättefin installasion i skogen gjord av skolelever

http://livetleker.wordpress.com/2010/03/07/en-installasjon-i-skogen/

namnbyte

Blev lite trött på mitt valda namn, det var så affärsmässigt, lite för mycket företagsnamn så jag byter från arkoart till det mer lekfulla namnet Prussiluskan som är så roligt att säga. Sen är väl kanske inte Prussiluskan den mest sympatiska i Astrid Lindgrens persongalleri, men lite kul är hon ju.

litteratur

Jag kan tyvärr inte komma till morgondagens litteratur seminarium. Jag har emellertid tittat och läst i en del av litteraturen (Yoko Onos bok var slut på Konstmuseet sist jag var där, så den har jag inte hunnit med). Om konstarter och matematik i lärandet och Projektarbete i skolan var var två böcker jag inte läst innan, men innehållsmässigt var det teman som jag jobbar med och själv skrivit om i olika sammanhang och läst om i andra liknande böcker.

Jag försöker så mycket som möjligt i min undervisning som lektor i arkeologi på universitet att se till olika lärstilar, tänka på läroprocesser och variationer i sätt att lära ut. Inom universitetet är detta på många sätt kontroversiellt eftersom kunskaper i pedagogik och didaktik tidigare inte varit något krav för att undervisa på högskolan. De flesta institutioner bedriver därför undervisning på ett mycket traditionellt sätt (mycket föreläsningar). Det vill med andra ord säga att det till stora delar handlar om en envägskommunikation där det finns en lärare som ska lära ut och en mottagare som ska ta emot kunskapen (studenten). Som sagt försöker jag på olika sätt bryta det här mönstret, vilket inte är lätt alla gånger.

Ett exempel på ett sådant försök är inspirerat av Pdf en Förstahjälpen i samtidskonsten. Jag ska på onsdag diskutera med mina studenter om hur civilisationer uppstår och hittade berättelsen om de så kallade afrikanska tygerna som ju egentligen kommer från Indonesien. För att diskutera idéspridning och hur vi skapar föreställningar om ursprung osv ska jag presentera Yinka Shonibare och hans olika verk för en diskussion kring detta. Att använda samtidskonst i det här sammanhanget tycker jag är en bra idé, men som sagt mycket ovanligt och inte något som några av mina kollegor brukar göra. Vi avslutar sen dagen med att gå till världskulturmuseet för att se på Paracastextielierna. Jag tror det blir en bra dag! Återkommer med en rapport om hur det gick :)

Om någon är intresserad har jag skrivit en bok som tar upp liknande frågeställningar som de två böckerna som ingår i kurslitteraturen (hör av er i så fall så tar jag med till nåt tillfälle). Kan också lånas på UB.
Anita Synnestvedt. 20008."Dom gör med Hjärtat" Kulturarvspedagogikens teori och metod.

vart tar tiden vägen

Vet inte hur jag ska hinna vara aktiv i den här bloggen. Tiden bara rusar iväg och jag har alldeles för mycket att göra. Jag vill ha tillbaka tiden! Tiden att ta det lugnt, tiden att fundera, tiden att måla, tiden att hitta på roliga saker, tiden att promenera... och all övrig tid. Vad deprimerande det låter. Jag har trots allt ett jätteroligt jobb, men det hjälps inte när det det tar all tid och mer därtill. Jag funderar på mitt projekt. Är inte säker på att det blir som jag sa till Marie vid handledningen. Nya idéer poppar upp, men det ger sig nog, bara jag kunde få tillbaka lite tid... Än så länge får jag väl traska runt i snön och fundera på det här med tid. Som arkeolog är det ju det jag sysslar med hela dagarna - att manipulera med tid, att tala om tid och att mentalt bege sig tillbaks till olika tider.

galleri 54

Galleri 54 2/2 -10 I väntan på publiken

Galleri 54

Tog mig i snöstorm genom halva stan halkandes till Galleri 54 tisdag den 2/2. Väl innanför dörren kunde jag värma mig med ett glas vin innan visningen satte igång, vilket satt bra. Conny Carlsson som gjort videoverken som ska presenteras berättar inledningsvis lite om sig själv och bakgrunden till det första verket som ska visas. Under sin utbildning och i det fortsatta konstnärliga arbetet efteråt har Conny kommit att inleda många samarbeten vilket ofta slutar i porträtt där han gillar att blanda dokumentär och fiktion. Han har också kommit att använda sig av det han vill kalla en populärkulturell bildbank. Vid såna här tillfällen då jag lyssnar till och tar del av konstnärers eller forskares presentationer funderar jag alltid på vad jag själv kan plocka och hämta för inspiration till min egen verksamhet. Jag gillar både Connys idéer om samarbete, porträtterade och det populärkulturella och får genast en del uppslag i huvudet.

Verket som först visas heter I am Other (Candy & Me) (samarbete med Andy Candy från 2008). Idén är att göra en pastisch på en bild av Candy Darling som var med i Warrols Factory.
Candy Darling var en transsexuell person, vilket också Andy Candy är. Videon är ganska vacker estetiskt, men blir samtidigt lite ointressant. Det kan upplevas som ganska ensidigt och tröttsamt med HBTQ rörelsens stora intresse för den "ultimata kvinnan". Candy Darling hade som dröm att bli en känd Hollywoodstjärna liknande Marilyn Monroe. Andy Candy verkar ha samma dröm. Var finns drömmen om den "riktiga" kvinnan med sina fel och brister och "ofullständiga" kropp och utseende? Om det legat en trött, utarbetad medelålders "kvinna" i sängen hade det genast blivit mer intressant eller om personen hade varit handikappad eller det hade funnits nåt som stört och ifrågasatt bilden av inte bara vad som är kön, men också hur kön konstrueras idag. Varför detta stora intresse från transsexuella för ett kvinnoideal som på alla sätt kan ifrågasättas? "Äga rätten till sig själv" var en mening som dök upp i den efterföljande diskussionen och rädslor för att bli ifrågasatt på olika håll i samhället. Det är ju faktiskt något som alla kan råka ut för, antingen man är transsexuell eller bara en tråkig Svensson kvinna. Jag vet inte om den som sliter på ett otacksamt jobb tycker att de äger rätten till sig själv. Hörde en amerikansk författare här om dagen (Skavlan) som sa att det jobb hon haft som städerska för rika människor undergrävde hela hennes identitet - hon ägde nog inte rätten till sig själv i det läget.

Det var en hel del kommentarer om Candy filmen. Filmen som följde var i samma linje och ville också diskutera könsroller och utanförskap. Jag gillade greppet att använda filmrepliker i ett nytt sammanhang - vilket Conny också till viss del gjort i den första filmen där han i manuset använt Andy Candys sjukjournal och blandat den med Candy Darlings dagboksanteckningar. Dom här idéerna gillade jag och tar till mig och kanske plockar fram vid ett senare tillfälle i ett annat sammanhang...

nybörjarblogg

Hej alla bloggvänner!
Det här är ett test för att se hur det ser ut när texten kommer upp på bloggen. Jag måste kolla designen - det är ju viktigt när man går en kurs med samtidskonst eller hur - att det ser kul ut, eller har nåt att säga eller är lite med i samtiden eller bara är...